Efter mitt senaste inlägg fick jag erbjudandet av en väninna att ses i centrum för att ta en fika. Jag som var ledig tackade omedelbart ja och vi möttes upp på Södra Förstadsgatan. Vad jag sedan fick veta gjorde mig både ledsen och förbannad!
Min väninna var sitt vanliga glada jag, men hon var sliten, fruktansvärt sliten. Jag visste redan att hennes dotter som började i nollan i augusti, hade problem i skolan, men jag visste inte HUR stora problem.
Denna underbara lilla tjej hamnade på Johannesskolan i Malmö, just för att det var skolan som låg närmast. (Stackars barn..) De flesta känner säkerligen till att det var på denna skolan som ”Klass 9A” som visades på SVT spelades in.
Jag måste även lägga till att min väninna inte är en ”mönster morsa” utåt sett. Hon är piercad, tatuerad och har skin på näsan. Och det var egentligen på grund utav det som problemen började.
Problemen började redan första veckan i skolan. Klassföreståndaren för förskoleklassen är betydligt närmre döden än födseln, och hennes beteende har säkert mycket med det att göra. Ska något göras ska det göras på hennes sätt och genom den ”gamla skolan”.
På introduktions dagen var läraren både otrevlig och nonchalant mot min väninna, men hon tänkte inte mycket på det just då. Hon reflekterade över att i klassen var det MAX 6 svenskar av över 20 elever. Men hon ville försöka se det positivt och att det säkert skulle gå bra ändå.
Två dagar senare när dottern blir hämtad från skolan så berättar hon att en kille i klassen tagit strypgrepp på henne och att det gjorde väldigt ont. 6-åringen var verkligen ledsen när hon berättade, så min väninna tog det på stort allvar och tog upp det med läraren dagen efter. Varför hade hon inte berättat det för henne eller hennes make när dottern hämtades? ”Jag såg det inte som en allvarlig incident” fick min väninna som svar. När hon sedan tar upp det faktum att man VILL veta om det händer något med ens barn kontrade läraren med ”men lilla vän, det förstår du väl att det inte går? I så fall skulle jag inte göra annat än skriva ner små incidenter!” Min väninna som hade bråttom till jobbet fick lämna diskussionen där. Men det läraren sagt gnagde ett bra tag där efter.
Två dagar efter den första misshandeln händer samma sak IGEN! Även denna gången fick inte hennes föräldrar någon information om händelsen. Och dessutom var det samma elev som utförde handlingen. Denna gången tog min väninna inte ens upp händelsen med läraren, hon orkade inte ta emot samma kränkning en gång till. Istället började hon ringa runt till skolor i samma stadsdel och försöka hitta en ny skola till dottern. Men dessvärre utan resultat.. Hon skrev ut och skickade iväg otaliga ansökningar till andra skolor där hon förklarade situationen och hennes rädsla för vad dottern skulle kunna bli utsatt för nästa gång.
Dottern började sova oroligt, ljuga ihop diverse sjukdomar i form av ont i magen, halsen eller liknande för att slippa gå till skolan. Men som heltids arbetande föräldrar fanns det inget alternativ. Hon blev tvungen att gå till skolan ändå. Hur ont det än gjorde i min väninna så fanns det inget att göra. Till följd utav oron att lämna dottern till en skola hon totalt saknade förtroende för kunde hon inte sova, var konstant orolig och detta gick ut över hennes arbete och humör.
En och en halv vecka senare tar min väninna saken i egna händer! Efter att ha läst runt på nätet om skollagen och vad skolans egna stadga är så bryter läraren flertalet punkter! Så min väninna anmäler skolan till Skolinspektionen och till Barn- och elevombudsmannen (BEO). Efter att ha försökt få tag på rektorerna på skolan i över 2 veckor, lyckas mina väninna att få tag på den biträdande rektorn. Hon förklarar vad som hänt de senaste veckorna och bit.rektorn vill boka in ett möte till veckan efter. När min väninna säger att allting är anmält till BEO och skolinspektionen, så hade rektorerna helt plötsligt tid att ses kommande dag. Ska man behöva gå så långt att man ska behöva blanda in andra för att man ska få en vettig tid till ett möte. Hur prioriterar rektorerna egentligen?! Dessutom är detta helt ny information för rektorerna. Läraren har alltså inte rapporterat ”incidenterna” till dem! (brott mot skollagen)
På eftermiddag beslutade min väninna och hennes make att de skulle hämta dottern tillsammans då båda hade fått sluta tidigare. På skolgården ser de att dottern leker med 3 andra svenska barn och hon blir överlycklig när föräldrarna kom. Samtidigt kommer en pedagog från fritids fram till föräldrarna. Ännu en misshandel hade utförts.
Dottern hade lyft upp någon form av tygstycke från marken och skulle visa sina kamrater. I samma stund hade en MENA-unge kommit cyklande och sparkat henne i ljumsken och där efter puttat henne över ett lågt trästaket runt en buske. Flickan slog i kindbenet i staketet och fick en svullnad.
Nu var måttet rågat!!! Föräldrarna förklarar att detta är TREDJE misshandeln på inte ens 3 veckor! De förklarar för pedagogen att detta är sista gången deras dotter går till den skolan. Och de berättar även vad klassföreståndaren sagt, gjort och agerat. Pedagogen blir upprörd och ber föräldrarna att diskutera detta med hennes kollega. I samma stund kommer klassföreståndaren ut.
Föräldrarna är förbannade och försöker ta upp händelsen med läraren. När min väninna säger att dottern är rädd för att gå till skolan, begär läraren att fråga barnet själv. Så hon ropar henne till sig. ”Är det verkligen så att du är rädd för att gå till skolan?!” ”JA! Det har jag ju sagt till dig!” kontrar 6-åringen med. Vad läraren sedan säger gör mig riktigt jävla mörkrädd! ”Ja, det är väl klart du säger det nu när dina föräldrar står här bredvid!” Är kärringen helt pantad?! Det finns INGEN normalt funtad förälder som försöker manipulera sina barn på ett sånt sätt!
Min väninna tar in dottern i skolan och hämtar hennes tillhörigheter medan maken står kvar och försöker föra ett normalt samtal med läraren. (Vilket inte var det lättaste…)
Väl hemma tar min väninna bilder på blåmärkena i ljumsken och på kinden för att sedan ringa och polisanmäla skolan! Polisen ser händelsen som ytterst allvarlig och uppmanar min väninna att inte lämna sin dotter till den skolan igen.
För att vara beredd inför mötet börjar min väninna att plugga på skollagen och brottsbalken, hon markerar även alla punkter och paragrafer som läraren och skolan har brutit emot. Det visar sig att skolan och framför allt läraren har brutit mot §4, §7, §9 samt §13 i lagen om diskriminering, ett gäng punkter i Barnkonventionen och ett ex antal punkter under författningsbestämmelserna i skollagen.
Den 12/9 hämtade min väninna en kopia på polisanmälan för att ge en till skolan och behålla en själv. Polisen rubricerar anmälan som GROVT TJÄNSTEFEL , detta kan ge personen som utför handlingen fängelse mellan 6 månader och 6 år. Dessvärre blev det inte så… Då min väninna fick beslut om att ärendet läggs ner, förra veckan.
Det sista mötet min väninna och hennes make var på befann sig även en rektor från samma stadsdel med på mötet. Den andra skolan ligger i ett bättre område, är mindre, färre invandrare och har fler lärare per klass.
Till deras stora lycka erbjöds deras dotter en plats där! Så deras liv har återgått till det normala och dottern stormtrivs i den nya skolan.
Jag vill tillägga att ALLT i denna krönika är 100% sant, min väninna var flitig med att spela in alla möten och jag har fått ta del av alla dokument för att kunna skriva ner detta. Varför har detta inte gått ut i PK-media? Ja, det säger väl egentligen sig själv. De som misshandlade 6-åringen är invandrare, min väninna vill inte bli uthängd i tidningar som vrider händelserna till ”en snyggare sanning” och hon vill skydda sig själv och framför allt sin familj.
Ska detta verkligen få hända i Sverige 2012?! Jag beundrar min väninna något extremt för att hon orkade ta till med hård handskarna mot skolan, kommunen och markera att dessa händelser inte är acceptabelt. Hur många andra barn har blivit utsatta för liknande händelser på denna skolan som aldrig har lyfts upp till ytan? Ska man inte kunna lämna sina barn till en skola och känna sig trygg i att veta att ens barn är i trygga händer? Sprid detta budskapet vidare och ta upp kampen för alla ungars skull!
Ordet är ert!
//Ronja Rövardotter
Print 
PDF
