SNYFTARE Snart två år har gått sedan Abdi risaaq Hassan tog sig från Somalia till Sverige. Men frun och de tre barnen blev kvar. Nu hoppas han att de snart kan återförenas – att hans familj är bland de 1 500 anhöriginvandrare som väntas komma till Göteborg.
Abdi rissaq Hassan har just kommit hem till Göteborg från Örebro. Han har varit där för att göra ett DNA-test. I hemlandet Somalia har hans fru och tre barn gjort samma sak. Nu väntar Abdi rissaq Hassan på ett samtal som ska bekräfta det han redan vet, att DNA:t stämmer.
Att han får bevis på att hans barn är hans, och hans fru deras mor. Och framförallt väntar han på beskedet att familjen får komma till Sverige. Han har väntat på det beskedet i nästan två år.
– Jag visste att det skulle vara svårt, men jag hoppades ändå. Alla vet att Sverige är ett öppet land, som värnar om mänskliga rättigheter. Jag hade inte valt att åka till just Sverige om jag inte trott att jag kunde få hit min familj, säger han.
Sedan januari i år har han börjat hoppas betydligt mer. En dom i Migrationsöverdomstolen öppnade då upp för anhöriginvandring från Somalia, som tidigare nästan varit omöjlig. Innan domen krävdes id-handlingar, men de svenska myndigheterna har inte godkänt somaliska pass.
Domen innebär att om släktskapet går att bevisa genom DNA-test så krävs inte identitetshandlingar. Därför räknar Migrationsverket med att mellan 1 500 och 1 700 anhöriginvandrare kommer att flytta till Göteborg. Många väntas komma i början av 2013. Men det är först efter sommaren som kommunen har börjat förbereda för de nya invånarna.
– Personer från olika fackförvaltningar arbetar ihop med stadsdelarna i tre olika grupper, där fokus ligger på skola, bostäder och sjukvård. Även om alla inte kommer samtidigt, så är det en stor grupp nya invånare som också är helt nya i Sverige. Det är viktigt att vi tar emot dem på ett bra sätt, säger Pia Borg, planeringsledare på stadsledningskontoret och ansvarig för integrationsfrågor i Göteborg.
En av de största utmaningarna är att hitta bostäder. Redan idag är det svårt för många av somalierna i Göteborg att få en lägenhet. Abdi rissaq Hassan bor till exempel inneboende hos vänner. Hur det ska bli när familjen kommer hit vet han inte.
– Det oroar mig mycket. Jag vill så klart att vi ska ha en lägenhet där vi kan bo tillsammans. Men det är väldigt svårt att få. Jag har varit inskriven på Boplats i ett och ett halvt år, men det ger inget, säger han.
Men oron över bostadssituationen är samtidigt sekundär, menar han. Att ha familjen i ett land där vad som helst kan hända dem, överskuggar det mesta.
– Det är tufft, oron finns hela tiden. Det går inte att fly från den, säger Abdi rissaq Hassan.
Han vet att han inte är ensam om oron. Han delar den med tusentals somalier i hela Sverige. Abdi rissaq Hassan tycker att det glöms bort, eller att det snarare inte kommit fram alls när det skrivs och pratas om somalier i Sverige. I stället förmedlas en bild av att de är outbildade, lata och inte vill anpassa sig till sitt nya land. Men orsaken till varför det kan verka så framgår inte.
– Tänk själv att du är på semester i ett land där det plötsligt uppstår oroligheter. Din familj kidnappas och du tvingas åka hem utan dem. Hur skulle det påverka dig psykiskt? Skulle du kunna koncentrera dig på utbildning och livet hemma? Ungefär så har vi det.
Han menar att det nya livet egentligen inte kan börja förrän familjen är samlad. Fysiskt är Abdi rissaq Hassan i Sverige, men psykiskt är han ju någon helt annanstans.
– Jag tänker på dem nu också, när vi sitter och pratar. Ibland vet jag knappt vad jag just har sagt, för att jag tänker på dem. Delvis är jag tyvärr inte här.
Ändå gör han vad han kan för att bli en del av det svenska samhället. Precis som hans landsmän också gör. Så länge hoppet finns att familjen ska komma hit, att de ska hinna till Sverige innan något hänt dem, har han energi att gå på sin SFI-utbildning, göra praktik på två olika arbetsplatser, och söka lägenhet. Han gör det för att förbereda så gott han kan inför familjens ankomst.
– Det bästa vore om jag har fått ett jobb då. Då blir det nog lättare att få en lägenhet också. Men ibland känns det som att jag har sämre förutsättningar just för att det finns så mycket fördomar om somalier. Som att allt blir lite svårare, säger han.
Abdi rissaq Hassan hoppas att lättnaderna för anhöriginvandring från Somalia kommer att innebära att andra slipper hamna i hans situation. Att somalier som kommer till Sverige i framtiden också kan få hit sina familjer utan att behöva vänta i flera år. Abdi rissaq Hassan är övertygad om att återförenandet är avgörande för hur livet i Sverige blir.
– Ju tidigare en familj återförenas, desto snabbare anpassas man i Sverige. När det dröjer flera år ger många upp. Det är så psykiskt tungt, och då hamnar man i utanförskap.
Han poängterar att det inte handlar om lathet, eller någon slags ”somalisk mentalitet”, det handlar om att inte ha något val.
– Det finns länder där somalier kommit in i samhället på ett helt annat sätt. I Kenya till exempel, och i Minnesota och Minneapolis i USA. Där har nästan alla jobb. Där har man också haft andra regler för anhöriginvandring. De somalier som det går bra för, är ofta dem som lever i en trygg miljö med sina nära och kära.
När han själv kommer att göra det vet han inte. Men nu när DNA-testet är gjort känns det som att den dagen i alla fall har kommit betydligt närmre.
– Att få telefonsamtalet som säger att allt är klart vore en dröm. Det känns som att jag har burit ett tungt bagage på ryggen väldigt länge nu. Får jag samtalet kan jag äntligen ta av mig det.
Print 
PDF
Pingback: Jack London: ”Abdi i Gratislandet” « Sweden Confidential