AB BLUFF & BÅG Bilden utåt vill polis och åklagare visa som om de löser allt fler brott, men det är inte sant, utan mer en ren lögn. Statistiken är inget annat än en glädjeredovisning rakt av.
ETT fjuttigt litet ärende om ett dopningsbrott bokfördes hos polis och åklagare som om de hade löst 10 990 brott. Om vi räknar bort just det här enskilda fallet är lagens långa arms uppklarningsstatistik helt plötsligt på minus i stället för plus. Lägg därtill alla brott som inte kan lösas, utan läggs ner, även dessa räknas som uppklarade brott. Med andra ord, en skönmålning utan dess like som borde vara åtalbar.
Förra året klarade rättsväsendet upp 3 600 fler brott än året dessförinnan, enligt den officiella statistiken från Brottsförebyggande rådet. Siffran kan tolkas som att regeringens miljardsatsning på 20 000 poliser har varit framgångsrik. Men en granskning som DN gjort, visar att ökningen beror helt och hållet på ETT enda fjuttigt litet ärende – en dopningshistoria i Skåne.
Fallet registrerades medvetet, med deras goda samvete, som 10 990 brott och eftersom det dessutom gick till åtal ser det ut som att rättsväsendet klarade upp 10 990 brott- lögn, båg, fusk och skandal.
Vid Ystads tingsrätt åtalades i maj 2011 dopningsligan för att via Internet ha sålt dopningspreparat och läkemedel. I bokföringen som åklagare kom över framgick det att ligan hade sålt ämnen vid flera tillfällen. Varje försäljning registrerades som åtta brott – ett brott för varje gärningsman.
Konsekvenserna för detta fallet gör att om man inte räknar med detta dopningsfallet i Skåne, gör resultatet över lösta brott i hela landet en handvändning från plus till minus. I stället för att polis och åklagare klarade upp 3 600 fler brott klarade man tvärtom upp 7 400 färre brott jämfört med år 2010. Så funkar systemet i Absurdistan.
– Det ser ut som att polisen har förbättrat sin verksamhet och att de är på rätt väg när det gäller brottsuppklarning. Det finns risk att man slår sig för bröstet på felaktiga grunder, säger polisforskaren Stefan Holgersson.
Antalet brott i dopningsärendet var så många att Åklagarmyndighetens datorer stötte på problem. En tjänsteman fick ägna nästan en hel arbetsvecka åt att manuellt lägga in varje brott i systemet, totalt 10 990 poster. Och vad kostade inte denna tjänstemannen för en veckas onödigt jobb?
Pehr Ola Pehrsson, vice chefsåklagare vid Södra Skånes åklagarkammare, avfärdar att de har försökt frisera sina siffror.
– Vi har följt Brottsförebyggande rådets bestämmelser. Kan man slå fast vid vilken tidpunkt något har skett så är det en brottsmisstanke. Vi kunde kartlägga deras bokföring under brottsperioden.
När du åtalade personerna – kändes det som att du klarade upp 11 000 brott?
– Jag förstår att ett sådant här ärende påverkar statistiken direkt. Statistik är bra, men det gäller att veta vad som ligger bakom, säger Pehr Ola Pehrsson.
Ärendet påverkar även regeringens bedömning. I årets höstbudget skriver regeringen att rättsväsendets mål ”delvis har uppnåtts”. Orsaken till att målet inte uppnåddes helt är att antalet uppklarade brott bara ”ökade marginellt under 2011”.
Dopningsfallet går heller inte att missa i Brottsförebyggande rådets, BRÅ:s, staplar. Antalet dopningsbrott i Skåne län ökade tack vare fallet med 1 800 procent jämfört med 2010 och nämns dessutom särskilt i en fotnot i en rapport. DN:s granskning visar att det är långtifrån det enda fall där det är tveksamt om ökningen är rimlig. Brottsrubriceringen ”Grovt bidragsbrott mot Försäkringskassan” ökade exempelvis med 22 700 procent i Uppsala län år 2011.
Enligt Anton Färnström, statistiker på Brottsförebyggande rådet, visar dopningsärendet att det är viktigt att veta vad siffrorna står för.
– Statistiken är en totalundersökning av de ärenden som hanteras av polis och åklagare. Det är det som är statistikens syfte. Vi redovisar exakt det vi får in i form av till exempel antalet anmälda brott och personuppklarade brott, vi tar varken bort eller ändrar några uppgifter, säger han.
Print 
PDF
