Artikeln är som sagt från mars, men gör den mer aktuell nu med tanke på Forserum. En fredag i mars misshandlades ”Johan” så han fick hjärnskakning. Hans syster Lisa är sedan tidigare döv på ett öra efter att tre invandrarkillar kastade en smällare mot henne. Detta är endast ett par saker som familjen fått utstå under flera år av trakasserier. Familjen ville då bort från Rosengård – ganska förståligt. Johan kommer endast ihåg blicken i de svarta ögonen och smärtan när knytnäven träffar hakan för första gången.
– Jävla luffare, är det enda killen säger innan han fortsätter att slå.
En kille ur klungan på åtta nio unga invandrare drar Johan honom bakåt så han svimmar av i några sekunder. Han blir sedan liggande på marken medan de sparkar honom i huvudet. Sen blir allting svart igen och han vaknar först i ambulansen. Fick somalierna i Forserum denna vedervärdiga behandling? Har någon somalier blivit döv av smällare? Ändå packades folket i TV-sofforna om Forserums överdrivna historia.
Blodpölen framför affären på Bennets väg där Johan blev överfallen var stor. Hans ansikte svullet, hjärnskakning och läpparna trasiga.Polisen har inte fått tag på några vittnen till den grova misshandeln.
– Jag ska bort härifrån. Om det så krävs tar jag och sätter mig i ett tält på Sibbarp, sa hans mor då.
Hon vill att sonen ska kunna gå till jourbutiken vid 19-tiden på kvällen för att köpa chips till fredagsmys utan att få stryk. Fredagens misshandel är kulmen på allt bråk som började sedan de flyttade till området för flera år sedan.
– Svennehora, ni är smutsiga, det är några av glåporden som vi har fått höra sedan första dagen. Det är mest ungdomar och barn. Men även vuxna kvinnor och män kan vräka ur sig vad som helst, säger mamma Maria.
På balkongen har familjen sina cyklar, det enda stället de får vara i fred, och Johans moppe har vandaliserats och stulits flera gånger. Han tvingades sälja den till slut.
– De flesta här är faktiskt trevliga. Och även några av killarna kan hälsa när de är ensamma. Men det blir skit så fort de är fler, säger Johan nästan ursäktande.
Och det har bara blivit värre under det senaste året. Dottern Lisa som inte bor långt därifrån berättar om incidenter hon har varit med om. Ett järnrör kastades efter henne, hennes balkong sattes i brand.
– Många här drabbas. Men vi råkar ut för saker och kallas för svennar alltför ofta för att jag inte ska tro att det i alla fall delvis beror på att vi är ljusare i hyn än de flesta andra här.
– Och då är vi ju ändå inte en helsvensk familj, säger hennes mamma och skrattar.
Alla tre är födda i Sverige, de har ett vanligt son-efternamn, men Lisas pappa kommer från ett annat land. Hennes barns far likaså. Och hon har varit ihop med en palestinier i tre och halvt år.
– Häromdagen sa en man att jag kunde knulla min egen mamma på arabiska. Han bara stod och gapade när jag också svarade på arabiska att han kunde göra det med sin egen mor om han nu tycker om det, säger Lisa.
Polisen gör inte så mycket, anser hon. Alla anmälningar har lagts ned.
– En gång ringde jag när det var hundkamp här i området, men fick till svar ”tror du inte att vi har annat att göra än att åka till Rosengård och få problem”.
Hela familjen älskar djur och har fyra hundar. När tre killar i januari kastade en smällare som gjorde Lisa döv på vänster öra skrek de ”jävla hundälskare”.
Rutten med hundarna är noga utvald. De vill undvika de unga killarna som kastar pinnar och smällare, ropar svennehora och bussar sina hundar mot deras. Men kvällen slutar utan problem.
Namnen på personerna i artikeln är fingerade.
Om detta säger förnekaren och Sveriges hela kriminologpajas Jerzy Sarnecki:
– Det är svårt att bedöma om utsattheten beror på etnicitet eller andra faktorer precis som när det handlar om trakasserier åt det andra hållet, säger kriminologen Jerzy Sarnecki
Drägliga levnadsförhållanden med jobb och utbildning kan vara början på en lösning.
– De som har tillräckligt mycket att förlora begår inte brott, hävdar Jerzy Sarnecki, som verkar sitta med nattmössan kvar på huvudet.
Socialantropologen Aje Carlbom och hans fru och kollega Sara Johnsdotter var trygga när de bodde och forskade på Rosengård under 1990-talet. Men utvecklingen i området idag oroar honom.
– Bara det inte blir som i vissa förorter i Frankrike och England där man som vit västerlänning inte bör röra sig, säger han.
Personerna på bilden har inte med artikeln att göra.
SDS, SDS 5 mars 2012
Print 
PDF
Pingback: Mobila polisstationen i Forserum fick inte en enda anmälan « Sweden Confidential