KRAVMASKINERIET Mustafa Mohamed Ali i Lindås är bekymrad. Jag och min fru har tio barn och det fungerar inte bra att bo som vi gör nu, säger han. I dag bor den stora familjen i två trerumslägenheter på Villagatan i Lindås.
Mustafa Mohamed Ali från Somalia kom till Sverige som flykting för några år sedan. Efter en tid kom hans fru Rooda och några av deras barn. I december kom ytterligare fem barn. Sju av barnen är våra egna, berättar Mustafa.
Tre av barnen är min brors, min systers och min frus syster. Ingen av dom lever, dom har blivit dödade i kriget. Barnen är föräldralösa och vi är deras nya familj.
Den yngsta av barnen är fem år och den äldsta 21 år. Familjen bor på Villagatan i Lindås i två trerumslägenheter som ligger på samma våningsplan och mitt emot varandra.
Vi är alltid tvungna att ha dörrarna öppna mellan lägenheterna, vi kan ju inte stänga in halva familjen, säger Mustafa. Det blir mycket spring mellan lägenheterna. Tio barn hörs, det gör dom. Dom pratar, springer, skrattar, bråkar, ja dom gör allt som barn gör och det stör grannarna, fortsätter han.
Jag förstår grannarna, det är bara tyst när vi sover. Det går inte att hålla tio barn och ungdomar tysta dygnet runt. Mustafa anser inte att det är bra för någon att familjen bor som de nu gör. Jag har försökt att hitta en större lägenhet, men jag får bara beskedet av EBA att jag ska vänta.
Det bästa hade enligt Mustafa varit om familjen kunnat hyra ett hus. Då stör vi ingen och dessutom kan familjen bo tillsammans på ett riktigt sätt.
Ett annat problem för Mustafa är busskostnaderna. Själv gör han praktik på Miljöstationen i Emmaboda. Det är mycket bra, jag trivs där, säger han.
Men varje dag får han ta bussen till Emmaboda. Det gör även tre av ungdomarna som går på SFI-undervisning i Emmaboda. Dessutom åker flera av barnen på aktiviteter i Emmaboda. Bara bussresorna kostar 2 200 kronor i månaden, det är mycket pengar och bussresorna får vi ingen hjälp med.
Drömmen vore en större bostad i Emmaboda för att slippa alla dyra resor. Men vi trivs verkligen i Lindås, skolan är jättebra och skolpersonalen fantastisk, fortsätter Mustafa.
I Somalia arbetade Mustafa som taxichaufför innan han tvingades fly landet på grund av kriget. Jag har haft körkort i trettio år, men i Sverige är mitt somaliska körkort inget värt. Jag måste ta ett nytt svenskt körkort. Men på grund av språket, kommer jag aldrig att klara av teorin. Teorispråket är alldeles för svårt för mig och jag förstår det inte. Annars hade jag kunnat köpa en billig bil för busspengarna.
Tiobarns familjen i Lindås får inga bidrag för sina barn, mer än barnbidrag och studiebidrag (snyft). Det är mycket svårt att få det att gå ihop, barnen behöver kläder, skor, dom behöver kläder till gymnastiken, till olika idrottsaktiviteter och badkläder. Det kostar mycket pengar, men vi köper allt på Miljöstationen begagnat.
Äldsta flickan är 21 år och får 1 050 kronor i månaden i studiebidrag. Jag är en vuxen människa och det kan man inte leva på, säger hon.
Stig-Ove Andersson (S) socialnämndens ordförande säger att han förstår problemet. Det är inte så svårt att sätta sig in i, det kan inte vara lätt att bo en så stor familj i två mindre lägenheter, säger han. Han är dock inte insatt i fallet, men ska nu informera sig om familjen via bland annat flyktingsenheten.
Det är svårt med stora lägenheter och har inte EBA kunnat hjälpa dom så finns det kanske andra aktörer på hyresmarknaden. Det är möjligt att detta redan utretts, det vet jag inte. Men jag ska undersöka det, det är allt jag kan säga i dagsläget.
Det går att lämna kommentarer på Östran
Print 
PDF
Pingback: Nu har hennes man och åtta barn kommit « Sweden Confidential