ETT EVIGT ÄLTANDE Enligt Ystads Allehanda så visar färsk statistik visar nästan 30 procent av barnen i Tomelilla riskerar att hamna i fattigdom. I Rädda Barnens rankning hamnar Tomelilla på plats 202 av 290 kommuner, och är alltså en av de kommuner där barn är mest utsatta ekonomiskt.
I förrgår skrev vi en post om kommunalrådet Torgny Larsson (S) i Tomelilla, som ansåg att den stora turkiska turistorten Alanya har mycket gemensamt med lilla Tomelilla. Tydligen hade Larsson då inte tagit med denna tragiska nypåfunna ”fattigdom” som media i stort sett uppfunnit själva. Tittar man på bilden i artikeln, så ser man ingen lintott direkt.
Ystads Allehanda ojar sig extra över att 43,1 procent utländsk bakgrund. Varför inte skriva att 56,9 procent har svensk bakgrund. YA skriver:
”I Tomelilla är drygt 13 procent av alla barn fattiga. Det betyder att de lever i hushåll med försörjningsstöd eller låg inkomststandard. Av samtliga fattiga barn i Tomelilla kommun har 43,1 procent utländsk bakgrund. Det visar Rädda Barnens rapport för 2012.
Även färsk statistik från SCB framtagen för Sveriges Radio målar upp en dyster bild. Nästan 30 procent av barnen i Tomelilla riskerar att hamna i fattigdom. Av Skånes 33 kommuner hamnar Tomelilla på plats 24. Bland de sydskånska kommunerna har Tomelilla högst antal fattiga barn.”
Är det inte så att många gånger är det deras egna fel som är nöjda med sina bidrag och vill helt enkelt inte integrera sig, ej heller jobba eller bli en del av Sverige. Samtidigt är det de styrandes fel som öser på och överfyller alla svenska kommuner med invandrare. Och vad är gränsen för ”fattigdom”? Kanske Sverige borde söka bistånd då vi är så fattiga.
Bildtexten i YA lyder: ”För den som inte har så mycket pengar är biblioteket en bra tillflykt. Här kan man låna böcker, filmer, musik och använda datorerna.” Betyder det att alla som går till biblioteket är fattig? Då har vi säkert 80 procents fattigdom i landet. Biblioteket är tydligen en fattiginstitution, vilket hån mot alla biblioteket. Enligt oss är biblioteket ett komplement för alla i hela Sverige.

Denna så kallade ”fattigdomsgrupp” som egentligen inte finns, består till stor del av invandrare – och varför? Ofta är det väl så att de är inte nöjda med en ”standardutrustning” hemma, utan det ska även vara smarttelefoner, senaste X-box, iPod, 47″ platt-TV etc etc. Och ”semester” till sitt hemland kan de också åka på. Något som en svensk ensamstående trebarnsmamma kan drömma om i många fall.
Vi har sett i mängder av ”hemma-hos-reportage” hos invandrarfamiljer, hur det är möblerat med nya möbler, stora platt-TV:s, spel, inlines och annan lyx som en svensk låginkomsttagande familj inte har råd med.
Nej, Ystads Allehanda, sluta med era politiskt korrekta artiklar där man ser ett kolsvart huvud på bilden, som ska symbolisera och väcka fel känslor, gärna med en tår, för att måla upp en falsk bild av att det är synd om dessa ”fattiga” invandrare. Det är våra pensionärer och ensamstående mammor som har det svårast i detta svenskhatande land. Skriv om dessa i stället.
Relaterat
Det “fattiga” Sverige – vart går gränsen?
Kommunalråd i Tomelilla vill ha utbyte med turkiska Alanya


Pingback: Fattigdoms-trams ånyo – denna gång ojas det i Malmö « Sweden Confidential