SKAMKULTUREN Flickan från Kalmar som fördes bort till Kurdistan blev hotad med pistol av en farbror som ville gifta bort henne med en kusin. Nu är hon i säkerhet i ett skyddat boende, och har börjat berätta om vad hon varit med om.
I ett brev till socialnämnden har flickan, som nu blivit 16 år, skrivit att hon inte vill hem. Hon känner sig inte trygg hemma och är rädd att bli dödad av sin farbror. Hon vill gå i skolan och ta körkort och vara som andra jämnåriga flickor.
Hon vill kunna resa, och vill gifta sig med den hon vill ha, men skriver att hon inte skulle bli förvånad om hon blev tvingad att gifta sig. Hon anser att det är omöjligt att återvända till familjen.
För drygt ett år sedan beslutade socialnämnden att flickan skulle omhändertas. Men innan det skedde lämnade hon landet, och återkom i våras. Då blev hon omedelbart omhändertagen enligt LVU, lagen om vård av unga.
Familjen kom till Sverige för tio år sedan. Föräldrarna är dömda för misshandel och ofredande av flickans bror, som också han är omhändertagen enligt LVU. Socialnämnden menar också att föräldrarna vid tidigare utredningar nekat att ta emot hjälp trots att det funnits stora brister.
Polisen har uttryckt stark oro för hennes liv om vården upphör. Socialnämnden menar att det finns ett uttryckligt hot mot flickan och att det är stor risk att hon åker tillbaka till Kurdistan om vården upphör.
Föräldrarna menar att det inte förekommer något hedersrelaterat våld i familjen. Pappan säger att han aldrig misshandlat sin dotter, och att sonen ljugit, att han aldrig blivit slagen.
Han menar också att det inte är flickan som skrivit brevet, och att det står henne fritt att studera, ta körkort och gifta sig med vem hon vill. Mamman menar att det är mycket som är fel i utredningen.
Förvaltningsrätten menar att det framgår att socialnämnden sedan länge fått oroväckande uppgifter om flickans hemförhållande vilket föranlett olika utredningar och insatser. Missförhållandena är sådana att de utgör en påtaglig risk för att flickans hälsa och utveckling skadas.


