LANDET HEN Medan somalier och afghaner utan flyktingskäl väller in i Sverige, säger Migrationsverket nej till en mamma och hennes lille son som går en säker död till mötes i hemlandet.
Här är ännu en berättelse från Absurdistan.
Vi kan kalla henne Zahra, kvinnan som kom till Sverige för att leva med en landsman hon förälskat sig i. I början vågade Zahra inte prata med svenskarna om hur det var i hennes hemland, hur kvinnorna i detta muslimska land hade det. Allt var nytt och svårt att förhålla sig till och hon hade inga vänner som hon vågade anförtro sig åt.
Runt omkring sig såg hon kvinnor som verkade ha en helt annan vardag. Men vem skulle hon prata med? Hon kunde inte språket och visste inte vad som var normalt och onormalt.
Zahra hade lämnat sin familj, sitt land och sina vänner för en mans skull, för att hon var förälskad. Men när hon kom till Sverige var hennes kärleksfulle make som förbytt. Varje gång hon ville prata med honom och fråga hur det fungerade här, skrattade han och viftade bort henne som en fluga.
Kunde inte återvända
De bråkade allt mer och en dag sa mannen att han inte älskade Zahra längre. Hon blev förtvivlad, men fortsatte kämpa. Hon kunde inte återvända till sitt hemland som en skild kvinna, så hon tänkte att om hon bara stod ut så skulle kärleken mellan henne och maken blomma upp igen.
När Zahras familj ringde och frågade hur hon hade det i Sverige, ljög hon. Om släkten fick reda på att hennes man var missnöjd med henne och ville skiljas, skulle hennes situation bli mycket farlig. För att få mannen att älska henne igen, bad hon honom att de skulle skaffa barn. Han upprepade då bara att han inte älskade henne och inte ville ha barn med henne.
Zahra tänkte att hans dåliga humör berodde på att han var arbetslös och att hans beteende nog ändå var normalt. Så här hade nog alla gifta kvinnor det. Men sedan upptäckte hon att han hade en annan kvinna. Zahra kände sig värdelös och tappade sitt självförtroende. Dagliga förödmjukelser, inget umgänge med någon utanför familjen, inga vänner. Zahra lydde, att mannen bestämmer över sin hustru är något av en naturlag och Gud nåde den kvinna som inte lyder sin man.
Försökte tvinga fram abort
Zahras släktingar frågade varför de aldrig fick barn. Till sist brast det för henne och gråtande avslöjade hon hur det stod till. Trots pikar om att det nog var hennes eget fel, fick hon tillstånd att skilja sig eftersom maken var otrogen.
Efter skilsmässan var Zahra livrädd för att inte få stanna kvar i Sverige. I hennes hemland blir skilda kvinnor mobbade och hon visste att hennes familj inte skulle skydda henne.
Så inträffade miraklet. Zahra träffade en man som hon blev himlastormande förälskad i. Övertygad om att han var den rätte flyttade hon ihop med honom utan att vara gift och snart blev hon gravid. Men mannen ville inte ha barnet och försökte tvinga Zahra att göra abort.
Hennes släktingar blev rasande. Sex utanför äktenskapet är fullständigt tabu, även för en frånskild kvinna. Hon var en smutsig slampa utan något värde, hon skulle dödas. Höggravid och ensam var hon hotad från två håll – det svenska samhället som ville skicka ut henne och familjen som ville döda henne.
”Döda den smutsiga kvinnan”
För släkten var det enkelt – Zahra hade satt en fläck på familjens heder och enda sättet att tvätta bort fläcken var att döda henne. Enda utvägen för far, bror, farfar, morfar, farbror, morbror och manliga kusiner att bli ”hedervärda” igen, var att döda den smutsiga kvinnan.
Hon gick under jorden och för ett år sedan födde hon sonen Artin. Myndigheterna vet att Zahra och Artin är dödsdömda i hemlandet och även om de skulle kunna gömma sig för släken väntar ett tufft liv. Zahra kommer inte att få något jobb eftersom hon är en ”slampa” och Artin kommer inte att få gå i skolan.
Zahra menar att det framförallt är religionen som ställer till det för henne. Islam ger nästan inga rättigheter åt kvinnor, all makt hör till männen. Hon minns en kusin som läste på universitetet och blev kär i en klasskamrat. De var så fina tillsammans, tyckte Zahra, men familjen förbjöd relationen och tänkte gifta bort henne med en man de hade valt ut. Kusinen vägrade, men ingenting hjälpte. När hon förstod att hon aldrig skulle få sin kärlek, valde hon att bränna sig själv till döds.
Ingen bryr sig i Absurdistan
En annan väninna blev kär och rymde med mannen och deras dotter. När hon fick veta att hennes familj hade spårat upp henne tog hon livet av sig. Mannen lyckades fly med dottern till ett grannland.
Denna värld vill svenska myndigheter skicka tillbaka Zahra till. Hur är de funtade egentligen? Är inte risken för hedersmord giltigt asylskäl? Eller tänker de att verkliga flyktingar bara är till besvär, nu när vi har så många analfabeter från Somalia och Afghanistan att ta hand om?
Sverige förtjänar inte längre att kallas Sverige. Vi bor mitt i Absurdistan och ingen tycks bry sig.
Vill du hjälpa Artin och hans mamma? Skriv på här!
Print 
PDF
